Porsche GT3 RS 4.0

Om man någon gång tillbringat en dag på en track-day är det mer eller mindre en regel att en eller ett par Porschar är på plats. Att deras bilar används av riktiga entusiaster, som också vill kunna utvecklas på banan, är man medveten om i Stuttgart. Med tysk ingenjörsmagi tog man därför fram den extremt kompetenta GT3 RS. I realiteten en banbil godkänd för allmän väg. I snart 20 år har detta banverktyg utvecklats och nått sitt absoluta crescendo när man släppte den råaste versionen av dem alla – Porsche GT3 RS 4.0. Vi på Red Line har testat den!

Vi börjar med en tillbakablick. När Porsche släppte sin 996 Carrera i slutet av 90-talet, fick den snabbt kritik för att vara lite för mjuk i sin karaktär. Porsche lyssnade på sina kunder och tog fram en version av 996 som var mer inriktad för hård körning på bana. Den första GT3an rullade av produktionsbandet lagom till sekelskiftet och tystade kritikerna. Den blev snabbt en succé och år 2003 togs bilen till nästa nivå i och med att man släppte RS-versionen, GT3 RS. En bil som fick entusiasterna att slå hakorna i golvet och professionella racerförare att grubbla över varför deras banbilar helt plötsligt dök upp utanför matbutikerna. Utvecklingen gick bara framåt efter det, varje ny generation blev allt lättare, allt snabbare, allt värre. Alltid i sportbilsvärldens absoluta framkant.

"GT3 RS 4.0 är en bil som fått professionella racerförare att grubbla över varför deras banbilar helt plötsligt dykt upp utanför matbutikerna... ”

När det var dags för 997:an att genomgå den heliga transformationen till en ny GT3 RS, var det redan bäddat för succé. Porsche nöjde sig dock inte med detta, utan lade till initialerna 4.0.  Vad detta innebar i praktiken var att man skapat en samlarbil redan vid ritbordet. En bil som sålde slut innan den nådde bilhallarna.  Det skulle bli den smått legendariska Metzgerutvecklade motorns sista ”hoorah”. Det absoluta crescendot på GT3-historien. Den bil Red Line Driving skulle få köra…

“...bilen som kördes var nummer 417 av de 600 GT3 RS 4.0 som byggdes...”

En vit 911 med de fantastiskt breddade höfterna, en stor men proportionerlig vinge bak och texten GT3 RS 4.0 längs sidorna stod och väntade otåligt på parkeringen. Många tycker designen på en 911 är lite gammal och tråkig. Den må vara något traditionell efter drygt 1200 år av liknande design. Att den fortfarande fungerar kan ingen förneka. Bilen vi skulle ta på en provtur var specad med clubsport-paketet vilket innebar en fullbur, sexpunktsbälten och ett par riktigt trevliga sitta-fast-stolar. Den silvriga stripen som löper över bilen ger en fin kontrast mot den vita lacken. Det som avslöjar att detta är en av de 600 GT3 RS 4.0 som byggdes, förutom den diskreta lilla texten på sidorna och på motorluckan, är de små canarderna fram som ska ge bilen lite extra downforce över framaxeln och leda luften rätt runt bilen. Annars är den onekligen slående lik 997.2 GT3 RS. Det bästa återstår dock att berätta. Hur var den att köra?

Efter ett par minuter av undersökande av bilen krånglade jag mig in i det djupt skålade sätet. I sann Porsche-anda sitter nyckeln till vänster om den alcantaraklädda ratten. I instrumentpanelen dominerar varvräknaren, såklart. Lite till vänster finns en liten hastighetsmätare som knappt syns. Som tur är finns det även en digital mätare i varvräknaren för de gånger man är ute och kör på vanliga vägar. Längst ut på vardera sidan sitter kylar- och oljetemperaturmätare. Mer avancerat än så behöver det inte vara. Efter att jag spänt fast sexpunktsbältena vred jag om nyckeln. Genast vaknade motorn till liv och hummade nöjt på tomgång tillsammans med ett lätt rasslande från växellådan som karaktäriserar GT3an. Kopplingen är ganska tung men lättkontrollerad och motorn svarar på minsta rörelse av pedalen. Jag kände att det behövdes lite varv för att få motorn att verkligen trivas, även om bottenvridet var bättre än de tidigare GT3orna och ger linjär kraft hela vägen.

Chassit är hårt och det är knappt någon ljuddämpning, vilket är lite jobbigt när man kör långa resor på motorväg. Vägbullret är mycket högt och kupén blir som en resonanslåda i motorvägsfart. Bilen jag körde var av någon anledning utrustad med radio, som ändå inte gick att höra under körning. Ska ni köra en RS 4.0 längre än två mil rekommenderar jag starkt hörselskydd samt en kudde att sitta på. Den enorma vingen, som även skymmer sikten bakåt, känns lite småtöntig när jag körde runt på motorvägen. Körning på väg är ingenting som denna bil uppskattar. Det går nästan att känna att bilen rullar ögonen uppåt av uttråkning, om vi såklart inte hittar en landsväg och kör i hastigheter bortom lagens gränser. Men nu är det inte för körning på allmän väg man köper en Porsche GT3. Man köper bilen för att köras på bana. Hårt.

"...många av bilarna kommer sluta sina liv i ett garage, där de långsamt tynar bort för girigheten att kunna sälja dem för ett högre pris...”

Lyckligtvis hade slumpen satt mig i en GT3 RS på parkeringen utanför Nürburgrings nordslinga och jag smög mig in på banan för att se lite vad bilen verkligen kunde göra. De följande åtta minuterna är svåra att beskriva med ord. När bilen körs hårt blir det en helt annan maskin. Det mekaniska greppet är nästan omöjligt att föreställa sig innan man kör bilen på maxattack. Det går även att känna aerodynamiken arbeta. Desto snabbare jag körde, desto bättre svarade bilen på mina kommandon. Även flygandes genom Schwedenkreuz i 250+ var bilen klippstabil. Jag brukar oftast stänga av alla hjälpsystem i bilarna men i denna går de in så sent att jag lämna dem på. Det kändes inte som att de hindrade mig som andra bilar gör. Bilen arbetade med mig, inte för mig. Drivlinan är en juvel. Det är en ytterst varvvillig 4-liters boxer-sexa fylld med delar från Porsches racedivision med dryga 500 hästkrafter sammankopplad med en ljuvlig kortstegad sexväxlad manuell låda. Hela paketet är en fantastisk homage till känsla och körglädje. En renare körkänsla är svår att hitta på bilar med nummerplåt och det gör Porsches GT3 RS 4.0 till en av de absolut bästa bilar jag kört.

Det är lite synd att de endast byggdes i så få exemplar. Det betyder att många av dem köps upp av samlare för att stå gömda någonstans i ett garage så att värdet går upp. Det är nästan lite tragiskt. Bilarna är byggda för att köras, gärna på gränsen. Men många av dem kommer att sluta sina liv i ett garage, där de långsamt tynar bort för girigheten att kunna sälja den för ett högre pris.

Text

Sebastian Bryant-Meisner 

Bild

Marcus Uggeldahl  & Meta Byström

  • Facebook - White Circle
  • Instagram - White Circle
Carsymbol.png

© 2016 Red Line Driving