KTM X-Bow

När den österrikiska motorcykeltillverkaren KTM meddelade att de minsann ville visa världen hur en sportbil skall byggas, slog nyheten ned som en bomb. Deras tolkning avtäcktes på Genevé-salongen 2008 och fick publikens hakor att slå i golvet.  Bilen, som produceras än idag, heter X-Bow (uttalat cross bow) och har från dag ett haft som uppdrag att leverera den renaste körupplevelsen som kan uppnås på fyra hjul.

Att köra X-Bow är olikt alla andra serieproducerade bilar som går att köpa idag. När satte du dig sist bakom ratten i en bil som inte hade styrservo, ABS eller antisladdsystem? Dessa funktioner är något som KTM klarar sig utan och anledningen är att man har samma filosofi som Collin Chapman hade när han drev Louts, ”add lightness”. Då bilen är avsedd för att i princip endast gå på bana har man gjort allt för att spara vikt. Förutom avsaknaden av ovannämnda funktioner, saknas dörrar, krockkudde, klimatanläggning och justerbara säten. På KTM anses det vara överflödig lyx som bara adderar extra kilon – less is more är diversen helt enkelt.  Kombinerat med att hela karossen är byggd som en kolfiberbalja, en s.k. kolfiber-monocoque, gör att bilen väger in på nätta 890 kg. För att sätta den siffran i perspektiv, så är detta hälften av vad en modern familjebil väger idag.

Bakom föraren sitter en turbomatad två liters fyra från Audi, vilken producerar 240 hästkrafter och 210 Nm. Detta låter kanske inte som några galna effektsiffror, men den låga vikten gör att bilen kan leverera imponerande acceleration och grym banprestanda. De exotiska ingredienserna stannar inte vid mittmotorplacering och en balja gjord i kolfiber, även fjädringen är olik någonting man ser på konventionella bilar. KTM X-Bow kommer med s.k. push rod-fjädring vilket är samma typ av fjädring som man har i Formel 1. Fördelen med denna typ av uppsättning är att höjden på hela fjädringsmekanismen halveras och tyngdpunkten sänks. Det är en typ av fjädring som i princip uteslutet återfinns i rena banbilar och skvallrar om vad KTM:s målsättning då de snickrat ihop sin första sportbil.

Körupplevelsen i X-Bow kan i det närmaste sammanfattas som surrealistisk. Det finns ingen vindruta, så motorvägsfarter i 120 kilometer i timmen uppfattas som 220. Avsaknaden av servo gör bilen till en mardröm att fickparkera, men i fart är kommunikationen med vägbanan renare än någonting annat i gatbilsväg. Motorn är ett litet kraftpaket med stora mängder vrid och bra drag ända upp till redline. Vid första anblick kan man tro att bilens utseende skall matchas av en vrålande högvarvig motor, som ytterligare spär på dess uppmärksamhet, men så är inte fallet. Istället kan motorljudet snarare efterliknas det av en japansk importbil, med ett konstant pysande och frustande turbovissel.

“...med mekaniskt grepp som aldrig tycks ta slut, kan du ta kurvor i hela 2G!"

Precis som en Porsche, kan en KTM X-Bow köras både på bana och på allmän väg. Det senare är dock inte att rekommendera. Leendet du får när du fullkomligt äter upp kurvor på banan, försvinner snabbt då du finner dig själv i nivå med lastbilars stänkskydd, på motorvägen på väg därifrån. Känslan av osäkerhet ifall lastbilschauffören verkligen kan se dig är allt annat än tillfredsställande. Å andra sidan byggde KTM aldrig bilen med syfte att framföras på allmän väg. Den togs fram som ett som ett verktyg för att pressa varvtider på bana och det senare är tveklöst bilens rätta element.

Det gäller att vara varsam när du går in i kurvorna och inte bromsa för sent eftersom framdäcken lätt låser sig. Bromsarna är inte kolfiberkeramiska utan i stål, men så fort de får värme biter de ordentligt. Genom kurvor är den ofiltrerade styrningen och den avancerade fjädringen en kombination som gör att man lätt kan hålla högre hastigheter än vad man själv tror är möjligt. Avsaknaden av hjälpmedel och assistanssystem går från att vara en plåga på vanliga vägar till att bli en välsignelse på banan. Med mekaniskt grepp som aldrig tycks ta slut, kan du ta kurvor i hela 2G! Det får dig som förare att hela tiden tänja på gränsen långt mer än vad du hade gjort i en vanlig sportbil. Då man dock överskrider gränsen gör sig bilens viktfördelning på 35:65 snabbt påmind och slungar dig runt i en ostoppbar karusell.

Idag finns det få bilar som kan bidra med samma råa känsla som KTM X-Bow erbjuder. Den saknar nästan allt i termer av lyx, men i utbyte får du som förare den mest renodlade körupplevelsen du kan tänka dig. Det är en seriös bil för seriösa förare.  En bil som inte är ett dugg praktisk men oändligt åtråvärd.

Text

Viktor Ydenius

Bild

Kernasenko J

  • Facebook - White Circle
  • Instagram - White Circle
Carsymbol.png

© 2016 Red Line Driving