Jaguar E-Type

Den 15 mars 1961 har världens presskår samlats i Genève för att ta del av Jaguars nya lansering. Jaguar har i hemlighet redan lånat ut sin prototyp, 9600 HP, till några få utvalda inom den brittiska pressen för att ge dem ett försprång gentemot resten av världsmedia. Detta innebar dock att bilen inte lämnade England i tid, varför Bob Berry, Jaguars PR-chef, själv hoppar in i bilen för att, med gasen i botten, köra från Browns Lane i Coventry till Schweiz. Tjugo minuter innan den officiella lanseringen rullar Bob in på Parc des Eaux-Vives. Bilen, fortfarande rykande varm efter att i timmar ha körts på den absoluta gränsen, tvättas snabbt av och Jaguar E-type är redo att presenteras för världen.

När täcket dras av den fortfarande varma coupén, tar den världen med storm. Aldrig har man skådat något liknande. Enzo Ferrari benämner själv bilen ”som den vackraste bil som någonsin byggts” och dess prestanda är för tiden extrem. Med en 3,8-liters rak sexa har bilen hela 265 hästkrafter, vilket gör att det kan nå hastigheter bortom 240 km/h. Under en tid då de flesta bilar inte klarade av att nå upp till hastighetsbegränsningen på 110 km/h, innebär detta att E-typen var världens snabbaste produktionsbil när den lanserades. På mässan blir trycket på provkörningar så enormt att Jaguars grundare Sir William Lyons direkt ringer till England och meddelar att de behöver en bil till. Så kommer det sig att ytterligare en E-type-prototyp, denna gång en cabriolet, i full fart lämnar England. Bakom ratten sitter företagets egen testchef, Norman Dewis, som pressar bilen genom natten och lyckas med konststycket att ha bilen på plats i Genève tolv timmar efter att han lagt på telefonen med Lyons.

Att E-type tog världen med storm var egentligen inte så konstigt. Förutom att för tiden presentera otrolig prestanda, var bilen fylld med tekniska innovationer och blev en föregångare inom sportbilsvärlden. E-type såldes dessutom för en bråkdel av priset av motsvarande sportbilar. Även om Ferrari med sin 330 GT kunde matcha E-type, i acceleration och toppfart, kostade den nästan tre gånger så mycket som britten och var inte lika ingenjörsmässigt avancerad. Både Ferrari och Maserati byggde nämligen sina bilar med stel bakaxel, men med E-type introducerade Jaguar ett nytt chassi med bakaxel bestående av dubbla tvärlänkar, dubbla stötdämpare och skivbromsar placerade vid differentialen. Den tyska konkurrenten i form av Mercedes 230 SL var både dyrare och svagare än Jaggan, varför det blev en självklarhet att E-type var den sportbil man skulle bli sedd i. Filmstjärnor, popmusiker, konstnärer och andra kändisar strömmade till orderböckerna. Modellen har bland annat rattats av prinsessan Grace, Britt Ekland, George Harrison och Steve McQueen. Precis som Woodstock och the Beatles, blev den brittiska sportbilen synonymt med det som var ikoniskt för 60-talet.

“Med sin unika förmåga att blanda vetenskap med konst tog han således fram en bil så vacker att den idag har en självklar plats på Museum of Modern Art i New York."

En del anser dock att E-typens ikoniska former kom till av en slump. Som designer hade Jaguar nämligen rekryterat den före detta flygingenjören Malcom Sayer. Med sin bakgrund kom han att bli en pionjär inom bildesign genom att applicera aerodynamisk teori i bilens utformning. För Malcom var det viktigt att bilens form hade en funktion, snarare än att bara se bra ut. Förståelsen för strömningslära gjorde att han med avancerade matematiska formler bokstavligen kunde räkna fram bilens design baserat på minsta möjliga luftmotstånd. Att det skulle ge resultat på racebanan var således inte svårt att räkna ut. Jaguar vann LeMans hela fem gånger med bilar som Malcom ritat! Bilarna Jaguar C-type och D-type, blev således inspiration när Malcom sedan började plocka fram E-typen för de privata kunderna. Med sin unika förmåga att blanda vetenskap med konst tog han således fram en bil så vacker att den idag har en självklar plats på Museum of Modern Art i New York.

 

Drygt tio år efter att modellen visats upp för världen, letade svensken Ingvar Ericsson från Östersund, runt i London för att finna sin perfekta E-type. Ingvar hade tidigare ägt en E-type Series 1, men blivit av med den i en olycka och var därför ute efter en ersättare. Inne på The Chequere Flag i London fann han den uppdaterade versionen av hans ögonsten, en E-type Series 2. Han slog till direkt, tog färjan över till Sverige och körde upp bilen till Östersund där han lät lackera om bilen till originalfärg. Förutom sina framgångar inom musik och journalistik, är just historien om Ingvar och hans E-type något som givit honom ett namn bland Jämtlandsborna. Bilen har sedermera gått i arv inom familjen och det är just denna bil som vi från Red Line Driving fått äran att provköra en sensommardag på Djurgården.

240 km/h

Toppfart

353 Nm

Vridmoment

265 Hk

Effekt

6.9 sek

0-100 km/h

1 056 000 kr

Pris

Med ett stort kliv tog jag mig över de enorma trösklarna och gled ned förarsätet. Doften som mötte mig var en ljuvlig mix av välåldrat läder, bensin och motorolja. Den treekrade ratten, med borrad metall och rattkrans i trä ramade snyggt in instrumentklustret bestående av endast hastighetsmätare och varvräknare. Under den enorma motorhuven vrålade den raka sexan igång och de raka utblåsen gav ifrån sig ett rått, vasst ljud. Varvnålen studsade i sitt kluster där motorn stod på tomgång. Med ett bestämt nedtramp tryckte jag ned kopplingspedalen och lade distinkt i den första växeln, av fyra möjliga. Bilen må vara en släktklenod, men ägaren hade varit tydlig med att det är kraft som gäller då man kör E-type, inte finlir. Med svetten lackandes i pannan försökte jag vända runt bilen - någon styrservo fanns såklart inte för femtio år sedan. Med träningsvärk i både armar och ben, samt yrsel från alla bensinångor, lyckades jag till sist lämna parkeringsplatsen för att bege mig ut på vägarna.

Under timmarna som följde, översköljdes jag av olika intryck. Jag må ha kört många olika typer av sportbilar, men slås ännu av bilens prestanda. Den är till det närmaste häpnadsveckande för en så gammal bil. Man får dessutom ta i beaktning att några av de 265 hästarna rymt under åren och att bilen således varit ännu snabbare. Bilen svarar med en kraftig acceleration vid varje gaspådrag och ackompanjeras av sjönsång från motorn. Styrningen är distinkt, direkt och kan liknas med känslan av att köra en go-kart. Då det var dags att lämna tillbaka bilen var kläderna fuktiga av svett och bensinångor, och mitt leende har aldrig varit bredare. Jag insåg att jag precis fått uppleva bilkörning i dess allra ädlaste och råaste form, och vilken upplevelse det varit!

Med byggandet av Berlinmuren, Kubakrisen och mordet på John F Kennedy kanske inte det glada 60-talet alltid var så glatt som många vill minnas det eller ge sken av. Oavsett vad, var Jaguar E-type utan tvekan en utav det årtiondets ljuspunkter. Den var världens snabbaste serieproducerade bil då den kom, men såldes till ett överkomligt pris. För att sätta det i perspektiv kan du föreställa dig att idag kunna köpa en Ferrari 488 Pista till priset av en Mazda Miata! Oavsett hur galet det låter så var detta fullt möjligt på 60-talet tack vare lanseringen av E-type. Uttrycket ”det var bättre förr” är ett uttryck som sällan stämmer, men jag är beredd att säga att Jaguar E-type utgör undantaget.

Text

Viktor Ydenius

Bild

John Mattisson

  • Facebook - White Circle
  • Instagram - White Circle
Carsymbol.png

© 2016 Red Line Driving