Porsche GT2 RS Weissach
Den kallas för ”The Widowmaker”- ett namn som får nackhåren att resa sig och den vanaste av förare att bli knäsvag. Det är den råaste och mest brutala Porsche som någonsin lämnat produktionsbanden i Stuttgart och den förtjänar respekt. Med 700 hästkrafter direkt på bakhjulen är den totalt oförlåtande mot den som försöker visa sig på styva linan. De som försökt har fått en brutal minnesbeta i form av ett ofrivilligt besök utanför vägbanan. Vi pratar givetvis om Porsche GT2 RS och vi på Red Line Driving har kört den…
Allting började år 1992 när Porsche släppte sin 911 Turbo S Lightweight på bilmässan i Genève. Det faktum att Porsche släppt en avskalad Turbo med mer krut och ren bakhjulsdrift fick ovationerna att eka genom bilhallen. Tre år senare återupprepade man det vinnande konceptet, men modellen fick nu gå under ett helt eget namn – GT2. Namnvalet var ingen slump. Porsche hade precis givit sig in i racingkategorin GT2 där gatlegala varianter av tävlingsbilarna var ett krav. Med fartresurser norr om 300 km/h-sträcket och en 0–100 km/h-tid på 3,9 sekunder var det inte mycket i prestanda som skiljde gatuversionerna från de faktiska tävlingsbilarna. Samtidigt som detta fick många att jubla, var det också något av bilens akilleshäl. Den var nästan för lik en riktig racingbil och därmed både svårkörd och oförlåtande. I fel händer och med för mycket övermod kunde bilen snabbt förvandlas till en dödsfälla.
Tack vare att motorplaceringen gjorde GT2:an så baktung, kom bakvagnen ofta slungandes som en ostoppbar slägga om inte föraren tänkte sig för i kurvorna. Porsche försökte åtgärda problemet genom att göra den efterföljande generationen, 996 GT2, understyrd med flit. Tyvärr gjorde det istället GT2:ans beteende ännu mer labilt. Plötsligt satt du bakom ratten i en baktung turbobil, som både under- och överstyrde. Beteendet kunde ge den mest vane föraren skrämselhicka och balansen mellan kontroll och katastrof var hårfin för
den som försökte pressa bilen. Körupplevelsen kunde liknas vid tjurfäktning på våt is – en speciell, men långt ifrån bekväm upplevelse.
GT2:an blev snabbt ökänd inom bilvärlden och förknippades med någon form av adrenalinfylld dödslängtan. Porsche förstod att detta var en myt som de kunde tälja guld från och cheferna i Stuttgart bestämde sig för att GT2 var ett koncept som skulle förädlas.
Eftersom GT2-serien vid det här laget hade spelat ut sin roll för Porsche i racingsammanhang, fanns det inte längre några som helst
restriktioner för hur galen GT2:orna tilläts bli. Föga förvånande blev därför GT2 den första Porschen över 500 hästkrafter och med generation 997 lade man till epitetet RS – Renn Sport. RS-tillägget sattes på de GT2-bilar som bantats extra hårt och kryddats med extra kraft. Vid det laget hade man dock tagit sitt förnuft till fånga och proppat bilarna med elektroniska säkerhetssystem för att man skulle slippa avsluta sina dagar i en banvall. Det ska tilläggas att det självklart förutsatte att föraren själv var smart nog att låta systemen vara aktiverade…
“Om inte utseendet räcker för att förstå GT2 RS potential, trillar polletten definitivt ned när motorn går igång..."
Snart 30 år efter att ”The Widowmaker” gjorde entré är det så dags för mig att prova den i sin mest brutala skrud någonsin. Ryktet om att detta är den sista generationen GT2 RS som någonsin kommer få se dagens ljus ger blandade känslor. Att man idag tillåts bygga en bil, som är så brutal att inga säkerhetssystem i världen kan rädda den som på allvar vill pressa bilen till sitt yttersta, är både fascinerande och obehagligt på samma gång. Som tur är kanske prislappen på över 4,7 miljoner, en hjälp för föraren att tänka till innan den bjuder upp sin GT2 RS på en sista dödsdans.
Precis som Carrera GT och 918 Spyder är GT2 RS en så kallad showcase-bil som Porsche använder för att placera sig i pole-position bland moderna superbilar. Med en varvtid på 6 min och 47 sek runt Nürburgring blev den automatiskt den snabbaste bakhjulsdrivna produktionsbilen som någonsin varvat det gröna helvetet. Den är dessutom den nästa snabbaste produktionsbilen runt banan genom tiderna, hela tio sekunder (!) snabbare är hyperbilen 918 Spyder. Man behöver således inte vara raketforskare för att förstå att det ligger enormt mycket jobb bakom att få en 911 att gå så fort.
Att det inte är en ”vanlig” 911 förstår man direkt. GT2 RS är både bredare och lägre och dekoreras av en gigantisk vinge. Överallt syns stilistiska luftslitsar lite var stans på karossen, där kolfibergälarna bakom det främre hjulhuset och de enorma luftintagen över motorn är mest utmärkande. Om inte utseendet räcker för att förstå GT2 RS potential, trillar polletten definitivt ned när motorn går igång. Två stora grenrör ger ifrån sig ett vrål och en djup vars motsvarighet aldrig funnits i en Porsche tidigare. Samtidigt är det kanske inte så konstigt att en 700 hästkrafter stark boxermotor med biturbo får sin basröst hörd när avgassystemet är gjort i titan. Ljudkulissen får adrenalinet att rusa till redan innan bilen börjat rulla.
340 km/h
Toppfart
750 Nm
Vridmoment
700 Hk
Effekt
2.8 sek
0-100 km/h
4 700 000 kr
Pris
Traditionen trogen baseras motorn på maskinen som sitter i 911 Turbo S, men racingingenjörerna har mer eller mindre dissekerat ned den för att skapa en helt ny drivlina. Större turboaggregat och omdesignat luftintag ger motorn mer syre. Ett så kallat free-flow-avgassystem och förbättrade filter underlättar motorandningen ytterligare. Mest arbete har dock ingenjörerna lagt på kylsystemet. GT2 RS är utrustad med ett extra kylsystem som sprutar in en vattendimma i laddluftkylaren för att ge optimal temperatur även vid extrema situationer. Som förare märker man det genom att den effektiviserade förbränningsprocessen ger dig tillgång till fler toppfartsvarv och att det inte bara räcker att tanka bensin, även vatten måste fyllas på.
För sann superbilsprestanda räcker det däremot inte bara med att pumpa drivlinan med testosteron, musklerna måste förpackas i en bil som är lätt. Kolfiber är därför det genomgående temat när det kommer till GT2 RS. Allt från motorhuv, tak och bagagelucka, till interiörlister och skalstolar är gjort av det svindyra materialet. Det charmiga med Porsche är att man inte bara använder kolfiber för show. Självfallet väljer man att blottlägga kolfiberväven på de delar som syns, kunden betalar ju ändå för det, men man bakar också in det på ställen där det lätta och vridstyva materialet verkligen kan spara vikt och fylla en funktion. På ställen som inte syns. Som första produktionsbil någonsin är därför både krängningshämmare och bärarmar på båda hjulaxlarna gjorda av kolfiber. Allt som allt väger bilen in på 1440 kg med full tank.
Inne i kupén hjälper flerpunktsbälten, brandsläckare och störtbur i titan till att skapa den ultimata superbilskänslan. Kanske finns de också där för att ge en falsk känsla av säkerhet, för i ärlighetens namn hjälper nog varken bur eller brandsläckare om man skulle krocka i 340 km/h… Innan man kommer upp i de hastigheterna finns det dock en hel del annat att hinna bli nervös över - exempelvis att skrapa en fälg. Utrustad med Weissachpaketet är fälgarna nämligen gjorda i magnesium, vilket bantar bilen på 2,7 kg i varje hörn, men det gör också att varje fälg kostar bortom 100 000 kr. Den vetskapen kan ge en pulsstegring även i låga hastigheter. Den låga sittpositionen är perfekt när man befinner sig på bana, men ger en begränsad överblick när bilen ska lotsas fram bland gatstenar och farthinder på vägen dit. Skalstolarnas betryggande omfamnande fyller därför flera funktioner, där dess lugnande egenskaper ironiskt nog kan vara dess främsta.
“Man känner sig aldrig mer levande än de tillfällen man leker med döden..."
- Den som kört the Widowmaker
Nervositeten byts dock mot ren eufori så fort GT2 RS får chansen att sträcka ut sig på snirkliga landsvägar. Styrningen är knivskarp och tack vare bakhjulsstyrningen är GT2 RS kvickare än någonsin genom kurvorna. Den sjuväxlade PDK-lådan fullkomligt kastar i växlarna när kolfiberpaddlarna bakom ratten nuddas. På Porsche hade man länge en diskussion kring om man skulle erbjuda GT2 RS med ett manuellt alternativ, men kom fram till det både var säkrast och gav bäst prestanda med dubbelkopplingslåda. Porsche själva ger den officiella 0–100 km/h-tiden på 2,8 sekunder, men med tanke på att tyskarna sällan överdriver sina siffror, oftast tvärtom, är bilen troligen ännu snabbare. Väl på en raksträcka råder det ingen tvekan om den möjligheten. Nog för att en acceleration kan ge tunnelseende, men i GT2 RS får man nästintill dimsyn av att ögongloberna tillfället ändrar form av g-krafterna. Det är en fullkomligt sinnessjuk fartupplevelse!
Eftersom Porsche endast släppt 1000 exemplar av GT2 RS var det en samlarbil redan innan produktionen påbörjats, men tyskarna har kämpat hårt för att deras värsting faktiskt ska användas till det den är byggd för. Exempelvis har man utvecklat en mobilapp i form av Porsche Track Precision där externa markörer placeras kring banans start- och målraka för att ge exakta varvtider. För den som inte vill anförtro sig till den digitala tekniken erbjöd man dessutom ett specialbyggt armbandsur med så kallad ”flyback-funktion”, speciellt anpassat för att ta varvtider. Med andra ord gör Porsche allt för att GT2 RS ska ge en fulländad bilupplevelse långt bortom känslan av att få upplevas stillastående i ett garage. Det finns dem som säger att man aldrig känner sig mer levande än de tillfällen man leker med döden. Frågan är om inte citatet kommer från de som kört the Widowmaker?!
