Ford Mustang Bullitt

Filmen Bullitt från 1968 anses vara den som tog biljakten till vita duken. Den banade vägen för decennier av actionspäckade filmer med bilen i fokus och femtio år senare hyllas den fortfarande som en av världens bästa bilfilmer. Med Steve McQueen bakom ratten i sin Ford Mustang GT Fastback jagade han sin antagonist i en Dodge Charger R/T, genom San Fransisscos branta gator. Ljudet av morrande V8:or och däckskriken som studsar mellan husväggarna får fortfarande nackhåren att resa sig hos oss bilälskare. Hos Ford är man väl medveten om detta och för att fira filmens femtioårsjubileum har de valt att sminka om sin älskade pony car i Bullitt-version. Givetvis släpps bilen i begränsad upplaga, men för oss vanliga dödliga är det ändå en chans att få känna oss som de actionhjältar vi annars bara ser på bio.

Innan Bullitt-filmen kom var det kutym att i bilfilmer snabb-spola scener för att skapa effekten av att bilen körde fortare än vad den gjorde. Bullitt-produktionen tog avstånd från detta då man ansåg att det var alldeles för tydligt att allt var på låtsas. De ville skapa en äkthet i sin biljakt. Under en tid då man varken kunde förlita sig på green-screens eller dator-effekter fanns det helt enkelt ingen annan lösning än att genomföra en riktigt biljakt och försöka fånga spektaklet på bild. Långt bortom gatornas hastighetsbegränsningar bokstavligen flög bilarna över San Fransiscos kullar. Enligt stuntmännen själva var en av de svåraste scenerna där Mustangen kom flygande från Taylor Street, för att direkt efter landningen göra en nittiograders sväng in på Filbert Street i över 100km/h. Även om produktionen hade tillgång till branschens bästa stuntmän, valde Steve McQueen att utföra flera av sina stunts själv. Genom att fånga verklig bilkörning och bara återge ljudet från bilarna, utan effekter och dramatisk musik, lyckades man skapa en av de mest genuina biljakter som någonsin producerats.

Givetvis var det inga vanliga produktionsbilar man kunde använda sig av när man filmade de tuffa scenerna, utan stora modifieringar gjordes för att filmbilarna skulle tåla extra mycket stryk. Två specialbyggda Fastbacks gjordes till filmen, men bara en överlevde alla inspelningar. Steve McQueen skall själv ha försökt köpa bilen flertalet gånger, men aldrig lyckats lägga vantarna på den. Familjen som ägde bilen var inte intresserade av att sälja, utan gömde stället undan den som en hemlig familjeklenod i decennier. Inte förrän nyligen, i samband med att Ford lanserade sin nya Bullitt-version, trädde ägaren av originalet fram och lät det återförenas med Hollywoods strålkastarljus.

“Om du tycker att en vanlig Mustang låter mycket, vänta bara tills du vrider om tändningen i en Bullitt – wow! "

Även om den nya Bullitten baseras på den nuvarande versionen av Mustang är likheterna med originalet slående. Lackerad i Dark Highland Green (man kan även välja färgen Shadow black, men varför skulle man göra det?!) och befriad från emblem och krimskrams får man den amerikanska hingsten i sin absolut råaste skepnad. På grund av årstiden var testbilen utrustad med vinterkängor, men till sommaren kan man sko den i svarta special retro-fälgar, för att spä på känslan av klassisk muskelbil.

Om du tycker att en vanlig Mustang låter mycket, vänta bara tills du vrider om tändningen i en Bullitt – wow! Med ett s.k. active valve avgassystem behöver man inte kryssa i tillvalsrutan för Bang & Olufsen-ljudsystemet, det är totalt överflödigt. Precis som i scenerna från filmen, är allt du vill höra musiken som kommer från den enorma V8:an. Bilen kommer dessutom med möjligheten till aktiv mellangas, vilket gör att varje gång du lägger i en lägre växel så varvar motorn för att möjliggöra en mjukare nedväxling. Funktionen delade testlaget då vissa ansåg att heel-and-toe är något en förare skall bemästra själv. Som tur är går funktionen att stänga av, men jag ska villigt erkänna att jag själv aldrig gjorde det.  När ens medpassagerare ber en att sluta varva vid varje nedväxling, även om de förstår att jag gillar ljudet, är det väldigt skönt att kunna säga ”det är inte jag som varvar, det är bilen…”.

263 km/h

Toppfart

529 Nm

Vridmoment

460 Hk

Effekt

4.6 sek

0-100 km/h

580 000 kr

Pris

Bullittens insida består av en modern retroinspirerad interiör. Den manuella växellådan, vilken för övrigt är fantastisk med sina korta direkta slag, ser ut som en vit biljardkula och är en direkt flört med svunna tider. Mätarklustret är heldigitalt och kan ställas in på mängder av vis. Tur är samtidigt att alla idéer från originalbilen inte är återfinns här, som avsaknaden av red line (ja, filmbilen hade inte rödmarkeringen utmärkt!).  Det är tydligt att Bullitt bjuder in till lek då man kan ställa in växlingsindikatorer, drag-race mode och mycket mer. Man har i Bullitt lyckats med konststycket att få det bästa från nu och då att mötas.

Modellen har fått utstå kritik eftersom en del anser att några fler hästar under huven och ett högre vrid, i jämfört med den vanliga Mustangen, inte motiverar det högre priset. Tyvärr kommer de europeiska versionerna med lite mindre klös än sina amerikanska motsvarigheter, men i sammanhanget spelar inte detta någon roll. Jag anser att de som kritiserar det högre priset glömmer bort själva essensen i varför man skulle vilka köpa en Bullitt. Det handlar inte om att piska varvtider runt en bana, även om man i det sammanhanget inte skulle göra bort sig, utan om något helt annat. Det handlar enbart känslan och upplevelsen i att kunna resa tillbaka till de tid då biljakter var på riktigt. Ford Mustang Bullitt är fylld med de retroelement som tar dig tillbaka den perioden och den ger dig en ärlig chans att få känna dig som Steve McQueen. Precis som filmen känns bilen äkta och den utgör sig inte för att vara något annat än vad den faktiskt är – fantastiskt rolig att köra! Det är det du betalar för och det är sällsynt i dagens bilvärld!

Text

Viktor Ydenius

Bild

Simon Hamelius

  • Facebook - White Circle
  • Instagram - White Circle
Carsymbol.png

© 2016 Red Line Driving