_SMH9734web.jpg

Aston Martin V8 Race Car

Från Silverstone till den svenska landsbygden går historien om en av världens mest ovanliga bilar, Aston Martin V8-racer. Bilen som visade att brutalitet och elegans inte behöver utgöra motsatsförhållanden.

I ett regnigt Östergötland slår jag mig ned till bords med Aston Martin-gurun och samlaren Peter Möller fd. Blegvad. Några dagar tidigare har vi träffats på en racerbana där han stulit allas uppmärksamhet genom att dyka upp med sin Aston Martin V8-racer dragen av en specialbyggd DB6:a! Att det är en speciell man råder det ingen tvekan om, men det som verkligen imponerar är hans ödmjuka framtoning samtidigt som han återger historier som kan få vem som helst att tappa hakan. Med ett busigt leende på läpparna berättar han hur han tidigt gjorde handbromssladdar i 160 km/h på ett istäckt Baggensfjärden. Från ett snöigt Saltsjöbaden går sedan historien vidare till bankörningar på Nürburgring, biläventyr genom Europa och dagen då Aston Martin själva hörde av sig till honom för förbättringstips. Peters kunskaper som mekaniker har nämligen gjort honom ansedd bland Aston Martin-ägare på grund av hans sällsynta förmåga att kunna förädla de brittiska lyxbilarna till körmässig perfektion. Trots alla fascinerande historier är det en särskild jag fastnar för – den om hans Aston Martin V8-racer…

_SMH9708web.jpg

I mer än 100 år har Aston Martin byggt sportbilar som hänfört bilvärlden. Företagets resa har dock varit allt annat än spikrak och under 70-talets början kämpade man återigen för sin överlevnad. Under samma period gick konkurrenterna från klarhet till klarhet – Porsche hade precis slängt in turbon i bak på sin 911, Ferrari kom med sin lätta 512BB och Lamborghini Countach tog sig an vägarna likt ett rymdskepp från framtiden. Att åter resa sig från askan och ge sig in i den brännheta sportbilsvärlden var således lättare sagt än gjort, men det var precis vad man gjorde. Med lanseringen av sin numera legendariska Aston Martin V8 tog man världen med storm. Några års förädlande och modellen kunde titulera sig världens snabbaste produktionsbil. Till råga på allt var den dessutom fyrsitsig. Samtliga konkurrenter fick sig en rejäl käftsmäll när Aston Martins ”brute in a suit” gjorde entré!

_SMH1273web.jpg

"Samtliga konkurrenter fick sig en rejäl käftsmäll när Aston Martins ”Brute In A Suit” gjorde entré!"

Trots att V8:an var sin tids superbil, ville Aston Martin själva kalla den för en GT-vagn. Ödmjukt kan tyckas, men när medier frågade om officiella prestandasiffror lade man locket på och svarade kryptiskt att ”den har mer än tillräckligt” – brittiskt självförtroende när det är som bäst. Inte undra på att bilen blev det självklara valet när Timothy Dalton skulle välja Bond-bil i The living daylights.

I bilsportvärlden förstod man dock att epitetet GT-vagn var en taktisk skimär, V8:an hade seriös racingpotential. De båda före detta Rolls-Royceingenjörerna Robin Hamilton och David Jack slog sina kloka huvuden ihop och började snickra på LeMans bilen RHAM/1 som använde V8:an som grund. Bilen kom att kallas för ”LeMonstre” när den fick motståndarna att darra på Mulsannerakan, men någon vinst blev det aldrig. Projektet gav däremot David Jack blodad tand och fick honom att starta Aston Engineering. Med RHAM/1 som förlaga började han återigen snickra på ett nytt monster, denna gång med Mike Cousins bakom ratten och den bil som senare kom att bli Peters. Originalbilens mjuka lädersäten och handarbetade trädekor revs ut och ersattes av en rå racingbur. Ytterligare viktbesparing gjordes genom att skicka styrservon till soptippen och i dörrar och motorhuv byttes aluminium mot glasfiber. Att överhuvudtaget våga sätta vinkelslipen i en lyxbil som tagit 1200 mantimmar att bygga kan tyckas våghalsigt, men det var också vad som krävdes för att V8:an skulle få leva ut sin fulla racingpotential.

_SMH9804-web.jpg

Aston Martin byggde under den här perioden sina motorer under devisen ”one man, one engine”. Även om ingenjörerna följde samma grundrecept var varje enskild motor unik. Trots att Aston aldrig riktigt ville erkänna hur många hästar deras V8 huserade, kunde David Jack med lite motormagi och 50-webrar få bilen att spotta ur sig ca 470 hästkrafter i bromsbänken. För att sätta detta i relation till samtida konkurrenter hade britten drygt 100 hästkrafter mer motoreffekt i jämförelse med sina italienska motsvarigheter. Trots ett 30-procentigt effektförsprång var man på Aston Engineering inte helt nöjda. Weberförgasare ersattes av mer tekniskt avancerad bränsleinsprutning av Lucas-typ. Kamaxlarna byttes mot företagets egna race-standard och kolvarna byttes för att öka kompressionsgraden. Förändringarna resulterade i att man skrämde upp V8:an till 540 hästkrafter!

DJI_0346-web.jpg

Aston Martin V8 Race Car

Pris:  1 650 000 kr

Effekt: 540 Hk

Vikt: 1030 kg

Toppfart: 270 km/h

0-100 km/h: 4,7 sek

Trots prestandasiffror som fick motståndarna att blekna i jämförelse, var det aldrig enbart muskler Aston Engineering var ute efter. De ville att fokus skulle ligga på köregenskaperna och bilens banprestanda. För optimal viktfördelning flyttade man därför hela motorblocket 30 cm bakåt och sänkte det ytterligare 8 cm. Från Lola T70 (bilen Lola själva försökt vinna LeMans med -67) plockades sedan insugsrören och torrsump. Bränsletanken, på blyga 19 liter, placerades i bak. Att ha en V8 med så liten tank kan låta dumt, men då varje race var i snitt 10 varv räckte bränslet för ändamålet och man slapp konka runt på onödiga kilon.

Justerbara racedämpare placerades runtom och rejäla slicks stod för greppet. Bakdäcken mätte ca 406 mm i diameter med en bredd på 330 mm och var egentligen specialbyggda för den nordamerikanska racingserien Can-Am. Totalt tillverkades enbart 25 par, men man lyckades trots det lägga vantarna på ett par . Således skickades 24 däck till USA och ett par hamnade på V8:an. Slutresultatet var slående. Det spelade ingen roll om regnet öste ner eller solen sken, V8-racern fullkomligt slaktade motståndet. År 1986 tog man hem ASCAR-trofén för att efterföljande år ta hem hela 8 av 11 så kallade intermarque race. Med legendariska banor som Donington Park, Silverstone och Mallory Park på sitt CV dök så bilen upp på Peters radar. År 1988 lade han till den till sin bilsamling, redo att bränna gummi på svensk mark.

Tillbaka till ett regnigt Östergötland. Teet har sedan länge hunnit kallna och vetelängden står fortfarande orörd. Peter visar mig inköpsdokumenten och startuppställningarna från de tävlingar han själv har kört. Bland de medtävlande finns Ferraris, Lamborghinis och Porschar i överflöd. En och annan GT40 har också smugit sig in bland deltagarna. Det som slår mig är dock att det bara finns en Aston Martin V8 med. Av de 288 som byggdes, gjordes knappt en handfull om till riktiga fullblodsracers och Peters är troligen den enda som finns i hela Skandinavien!

Text: Viktor Ydenius

Bild: Peter Gunnars